Jag blir så arg och trött varje gång jag ser Timo Räisinen. Varje gång Timo Räisinen skriksjunger eller intervjuas i tv blir jag påmind om att han är av hankön och hade bara kunnat vara av hankön. Ingen varelse av honkön, med ett alldagligt utseende motsvarande Timo Räisinens hade fått lov att vara popstjärna, stuffa på tv och sälja massor av skivor. Oavsett hur begåvad hon var, hur bra låtar hon skrev och hur bra gitarr hon spelade. Så ser ett av förtrycken mot kvinnor ut.
De flesta tillgängliga massmedia visar upp en diktatoriskt ensidig kvinnobild och det är dessa ”förebilder” som presenteras för oss som ideal, från spädbarnsålder till pensionsdags. Varför tycker ingen något om detta? Tycker folk i allmänhet att det är bra? Det är ju jättejättetråkigt och vansinnigt trist och ostimulerande och oseriöst och otrovärdigt! I 98% av större filmproduktioner består rollbesättningen av män, KARAKTÄRERNA. Som dekoration, bihang, sexpartner till någon av de manliga huvudrollsinnehavarna förekommer som regel EN kvinna. Hennes uppgift är att på något sätt spegla och framhäva den manliga karaktärens person och även ha sex med honom. Utan undantag är kvinnan mellan 18 och 30 år, oavsett mannens ålder. Utan undantag är kvinnan skildrad utan djup och variation och utan undantag är kvinnans utseende av veckotidningsomslagstyp. Utan undantag är hon där för att vara ”snygg”.
Denna rollfördelning är även spridd till större tv-produktioner, det brukar visserligen förekomma fler kvinnogestalter men deras uppgift och deras utseenden är desamma. Deras karaktärsspektrum är väldigt smalt. Jag kan förstå att kvinnor inte reagerar över detta. Denna självbild och föreställning om hur man representeras är så internaliserad i de flesta flickor/kvinnor sedan barndomen. Man har för länge sedan svalt idealet som man fått nedtryckt i halsen tillsammans med barnmaten. Man blir inte förbannad och kräver fler och roligare tjejer i media, man går hem och försöker bli lite mer som hon i filmen, kanske köper man en veckotidning som handbok och vägledning.
Föreställ er motsvarande situation, med ombytta roller. Merparten av stora filmer och tv-serier skulle domineras av tjejer, flickor, kvinnor, damer, tanter i alla åldrar, i alla storlekar färger och former. Kanske skulle någon film smyckas av en enda ung man, självklart då vältränad med ett mycket ”manligt” utseende och gärna lättklädd. Hans roll och enda önskan skulle vara att betona någon av kvinnornas egenskaper, kanske stärka någons ego och naturligtvis tillfredsställa någon av huvudrollernas sexuella behov utan en tanke på sina egna. De filmer som nu går upp på landets biografer skulle hotas av utrotning, kanske få söka något slags kulturstipendium för att överhuvudtaget kunna spelas in och betecknas som udda ”killfilmer”.
Jag skulle bli oerhört störd av ovanstående världsordning. Får inte andra kvinnor än jag också klaustrofobi och tristesspanik av den nuvarande enfalden? Störs inte killar/pojkar/män/gubbar av den rådande ordning? Varför är det ingen som säger något? Är det värnandet om egna privilegier som ligger bakom denna rigorösa tystnad? Är män rädda för vad det skulle innebära om även kvinnor kände sig fria och bekväma i sin mänsklighet och i sitt åldrande? Eller är inte kvinnor relevanta och intressanta varelser för män att skildra och ta del av bortom ett sexistiskt plan?
Med detta vill jag inte ha sagt att Timo Räisinen på något sätt borde gå och gömma sig, eller ens ändra på sig. Jag förespråkar INTE att samma snygghetsslaveri som drabbat kvinnosläktet ska tynga även männens själar. Jag önskar bara att fler varelser i världen kunde få utrymme att uttrycka sig i lättillgängliga media, oavsett hur väl deras yttre överensstämmer med det för ögonblicket fastslagna idealet.
