Älgjakt är så orent. Rådjursjakt också för den delen. Siffror visar ett alltmer falnande intresse för jakt och den allmänna viltjakten kommer snart att tillhöra historien. Jag ser fram emot en skärpt lagstiftning angående vem som har rätt att ta livet av andra levande varelser och under vilka former. Men så länge vi lever i ett land där rikets främste representant har blod på sina händer och legitimerar detta obskyra nöjesdödande så främjas bilden av att det skulle ligga något sofistikerat i att döda friska djur.
Olikheterna i argumentationen kring jaktens vara eller icke vara grundar sig på olika grundsyn på människans roll i naturen. Är vi naturens härskare och behärskare med rätt att förse oss av dess tillgångar på ett sätt som passar oss? Eller bör vi respektfullt avstå från enkla lösningar och värna om vår civilisation genom att övriga arter får möjlighet att leva efter sina förutsättningar eftersom de har lika stor rätt till det som vi?
Jag tycker det är så smutsigt med nöjesvåld. Jag tycker det är sorgligt att se människor som fjärmat sig så mycket från sin mänsklighet att de ser det som en lek att skjuta på andra levande varelser. Det kan i vissa fall förstås som en försvarsmekanism och har skådats bl.a. i amerikanska militärförband i Irak. Man kan förstå men inte ha överseende med att en inhuman livssyn är ett resultat av stark psykisk press. Oförståeligt och något som jag helt saknar överseende med är friska, i överflöd levande, människors nöjesjakt på friska djur med en egen unik rätt till sina egna liv, jag tänker så här i hösttider främst på älgar och rådjur. Jag ser inga hållbara argument för jakt. Det beror på att jag inte ser några hållbara argument för att äta kött. Emotionella argument kan finnas, men rätten till jaktlystnad och nöje måste ställas mot andra levande individers rätt till sina egna liv och vårt eget ansvar i egenskap av att vara en art med en förmåga till valmöjligheter.
Utan att i detalj gå in på olika resonemang kring jaktens vara eller inte vara vill jag främst ifrågasätta etiken kring själva dödandet. Jag tycker det är vansinnigt kränkande för älgen att behöva dö som någons triumfatoriska fritidsnöje, för upprätthållandet av mänsklig kamratskap eller av äventyrslusta. Vilka människor som helst tycks släppas ut i skogen för att skjuta godtyckligt och antingen fullträffa eller också träffa bara litegrann. Eller träffa något annat än vad som var avsikten. Ska det av någon reglerande orsak ändå skjutas friska älgar så anser jag att det av respekt för djuret ska göras av för ändamålet anställda professionella skogs- och viltvårdare.
Att älska skogen och naturen är bra. Vi behöver vara i naturen för att förstå vad och vilka vi är. Jag kommer från skog och vatten, har vuxit upp med dem. Jag har en fanatisk kärlek till naturen, fascineras av de synliga och osynliga liv som lever i den, känner min tillhörighet till den och min medkänsla och respekt för allt det liv som finns i den. Jag behöver den för min fysiska och mentala överlevnad. Denna känsla är för mig totalt väsensskild från en önskan att ta sönder det som lever i den.
