Idag tänker jag på Tony Stigsson, militärsnubben som på grund av sina sexuella preferenser stämplats som en säkerhetsrisk. Anledningen till att han fått status som säkerhetsrisk är att han i kombination med sitt obskyra sexliv också kopierat hemliga militära handlingar som han hyst hemma hos sig. Säkerhetsrisken han utgör är alltså att han riskerar att utsättas för utpressning och därmed avslöja hemliga militära planer. Hans hobby att binda upp och misshandla kvinnor och djur och sedan kissa på dem betecknas alltså INTE som en säkerhetsrisk. Det tycker jag är intressant. Tror inte att hans förra fru skulle tveka att tillskriva honom epitetet säkerhetsrisk, även utan sekretessbelagda militära akter inblandade. Begreppet frivillighet som snabbt tas till i diskussioner om pornografi, prostitution och destruktiva sexuella relationer anser jag måste betraktas på samma sätt som det komplicerade frihetsbegreppet. Sniffar gatubarnen i Vitryssland lim frivilligt? Är det verkligen frivilligt att bära slöja i ett samhälle som styrs av en icke nedskriven lag i form av extrem social kontroll? Är det frivilligt att köpa silikonbröst eller hade man avstått om man från början hade fått med sig en adekvat portion grundsjälvförtroende och villkorslös kärlek? Är det frivilligt att prostituera sig för att få mat till sina barn? Är det av frivillighet man som vuxen lever i ett misshandelsförhållande om man växt upp i en familj där våld i hemmet är vardag?
Betrakta nyheten om militära pappers värde kontra nedkissade kvinnors, som en talande stillbild av en värld där makt och ekonomiska värdens betydelse vida överstiger lidandet hos enskilda och utsatta grupper. En värld där konsekvenser aldrig analyseras tillräckligt långt kanske för att slippa inse att ett kortsiktigt tänkande bara leder till ackumulerade framtida problem.
